Champagnens väg in i cocktailbaren
Från 1800-talets Champagne Cocktail till French 75 och Bellini – så blev det mousserande vinet en av barens viktigaste ingredienser.
Champagne har länge varit festens dryck, något man öppnar när det finns något att fira. Men vid sidan av sin roll i glaset för skålar har det mousserande vinet också en lång och spännande historia som cocktailingrediens.
Från 1800-talets amerikanska barer till Paris under mellankrigstiden och Venedig efter andra världskriget har bartendrar använt bubblorna för att ge sina drinkar lätthet, syra och elegans. Här följer vi champagnens resa in i cocktailbaren.
- 1 st sockerbit
- 2 dash Angostura bitters
- 1 cl cognac
- 9 cl kall champagne
- Lägg sockerbiten i ett kylt champagneglas.
- Droppa Angostura bitters på sockerbiten.
- Tillsätt cognacen.
- Fyll långsamt på med champagne.
Den första champagnecocktailen
Redan i Jerry Thomas barbok från 1862, en av de första tryckta guiderna för bartendrar, finns en Champagne Cocktail beskriven. Receptet var enkelt: socker, bitters, champagne och en citronzest. Det följde precis den tidiga definitionen av en cocktail, med sprit, socker och bitters, där vinet fick stå för både alkohol och bubblor.
Senare tillkom ofta en skvätt cognac, och det är i den formen drinken finns med bland de officiella IBA-klassikerna i dag. Den förblev en av de mest eleganta beställningarna i amerikanska och europeiska barer under hela 1800-talet.
Varför bubblor fungerar i cocktails
Ett mousserande vin bidrar med mer än festkänsla. Kolsyran bär upp aromerna från glaset mot näsan, vilket gör att citrus, örter och frukt upplevs tydligare. Syran i vinet ger dessutom friskhet och balanserar sötma från sirap eller likör.
Samtidigt är bubblorna känsliga. Därför tillsätts vinet nästan alltid sist och skakas aldrig i shakern. Bartendrar häller det försiktigt längs glasets kant eller längs en barspoon för att behålla så mycket kolsyra som möjligt. Det är en enkel teknik, men den avgör om drinken känns levande eller platt.
Paris och French 75
Under början av 1900-talet blev Paris ett centrum för cocktailkulturen, särskilt när förbudstiden i USA drev amerikanska bartendrar och gäster till Europa. Här tog French 75 form, en blandning av gin, citron, socker och champagne.
Namnet anspelar på en fransk fältkanon från första världskriget, och drinken sades ha samma slagkraft. Exakt vem som skapade den är omtvistat, men den förekommer i barböcker från 1920-talet och blev snabbt en klassiker. I vissa versioner används cognac i stället för gin.
Brunch, Ritz och Venedig
Mimosa, med apelsinjuice och champagne, brukar kopplas till Ritz i Paris under 1920-talet, men liknande drinkar fanns i Storbritannien vid samma tid. I dag är den en självklar del av brunchbordet.
I Venedig skapades Bellini på Harry's Bar, enligt traditionen av grundaren Giuseppe Cipriani under 1940-talet. Den gjordes på vit persikopuré och prosecco och blev en symbol för stadens eleganta barkultur. Bellini öppnade dörren för fler fruktbaserade bubbeldrinkar, som Rossini med jordgubbar.
I Frankrike blev Kir Royale populär, där en skvätt svartvinbärslikör ger champagnen en mörk röd ton.
Bubblor i den moderna baren
Under 2000-talets cocktailrenässans fick det mousserande vinet en ny roll. Aperol Spritz spred sig över hela Europa, och bartendrar började använda cava, crémant och prosecco för att göra klassiska sours och highballs lättare och mer festliga.
Bubblorna tillför både syra och textur, och de lyfter aromerna mot näsan. Det är anledningen till att ett mousserande vin kan förvandla en vanlig drink till något extra.
Ett praktiskt råd: välj ett torrt mousserande vin till cocktails. Det ger bäst balans, och du behöver inte använda din dyraste flaska. Kyl alltid både vin och glas väl innan du blandar.