Disco-eran och de färgglada drinkarna
Discodrinkar från 1970- och 80-talen – Harvey Wallbanger, Tequila Sunrise, Piña Colada och Blue Lagoon. Historien om färgglada likörer, sour mix, fern bars och Studio 54.
När discokulorna började snurra på 1970-talet förändrades också vad som fanns i glasen. De stränga, spritiga klassikerna fick ge plats åt söta, färgglada och ofta frusna drinkar med lekfulla namn.
Perioden har ibland kallats cocktailens mörka tidsålder, men den lämnade också efter sig drinkar som många fortfarande älskar. Det är en historia om dansgolv, nya likörer och en tid när drinken skulle synas lika mycket som den skulle smaka.
INGREDIENSER · 1 DRINK
- 4,5 cl vodka
- 9 cl färskpressad apelsinjuice
- 1,5 cl vaniljlikör med örttoner
SÅ GÖR DU
- Fyll ett highballglas med is.
- Häll i vodka och apelsinjuice och rör om.
- Häll försiktigt vaniljlikören över baksidan av en sked så att den flyter överst.
Från cocktailbar till dansgolv
Under 1950- och 60-talen hade den klassiska cocktailbaren tappat mark. Många dryckesvanor förenklades och vodka blev allt mer populär, ofta blandad med juice eller läsk. När discoteken växte fram under 1970-talet ville gästerna ha drinkar som var lätta att dricka, roliga att titta på och snabba att servera.
Studio 54 i New York, som öppnade i april 1977, blev en symbol för tiden. Där handlade det om att synas, och drinkarna blev en del av showen. Färgen var minst lika viktig som smaken.
Barpersonalen fick samtidigt nya krav. Drinkarna skulle gå snabbt att göra i stora volymer, och därför byggdes många direkt i glaset med färdiga juicer och likörer i stället för att skakas med färsk frukt.
Fern bars – där discodrinkarna serverades
Vid sidan av discoteken växte en annan bartyp fram: fern bars, uppkallade efter alla ormbunkar och gröna växter som hängde i taket. Med Tiffanylampor, mjuka soffor och ljus inredning skulle de kännas välkomnande för en bredare publik, inte minst kvinnor, som inte trivdes på de mörka, traditionella barerna.
Den första brukar anses vara en bar på Manhattans Upper East Side som öppnade 1965 och senare blev en stor restaurangkedja. I San Francisco öppnade Henry Africa's kring 1969–1970 och förknippas med Lemon Drop. Menyerna var fulla av vinspritzers, frusna daiquiris, Piña Colada och Harvey Wallbanger – drinkar som var lätta att tycka om.
Fern bar-konceptet spreds till kedjor över hela USA under 1970- och 80-talen, och det var i stor utsträckning där som discodrinkarna blev en del av vardagen.
Likörer i alla regnbågens färger
Spritindustrin svarade med en flod av nya likörer: blå curaçao, persikolikör, melonlikör och olika gräddlikörer. Många lanserades med stora kampanjer och fick snabbt en plats på barhyllorna.
, med vodka, apelsinjuice och en flytande topp av vaniljig örtlikör, blev enormt populära. Tequila Sunrise, med sin vackra övergång från rött till orange, spreds bland annat via Rolling Stones turné i USA 1972. Blue Hawaii och Grasshopper fick en ny publik.
Under 1980-talet fortsatte trenden med drinkar som Fuzzy Navel och Sex on the Beach – söta, fruktiga och med namn som var gjorda för att få folk att le.
Typiska discodrinkar med sprit som bas
är kanske den mest typiska discodrinken av alla. Enligt de flesta källor lanserades den kring 1969 som en reklamkampanj för en italiensk vaniljlikör, med en tecknad surfare som maskot. Bartendern Donato "Duke" Antone i Hartford brukar få äran för själva drinken, medan berättelsen om att den skulle ha skapats redan 1952 anses vara en efterhandskonstruktion.
i sin moderna form – tequila, apelsinjuice och grenadin – brukar spåras till baren The Trident i Sausalito i början av 1970-talet. En äldre variant med svartvinbärslikör och lime ska ha serverats på Arizona Biltmore redan på 1930- eller 40-talet. Eagles låt med samma namn från 1973 gjorde inte drinken mindre känd.
blev Puerto Ricos officiella nationaldrink 1978 och fick internationell ryktbarhet genom Rupert Holmes låt "Escape" året därpå. Vem som uppfann den är omstritt: Caribe Hilton i San Juan pekar på bartendern Ramón "Monchito" Marrero och 1954, medan restaurangen Barrachina hävdar att Ramón Portas Mingot skapade den 1963.
Blue Lagoon, med vodka, blå curaçao och citronsoda, brukar tillskrivas Andy MacElhone på Harry's New York Bar i Paris. Årtalet varierar mellan källorna, från tidigt 1960-tal till 1970-talet. Den lysande blå färgen gjorde den till en självklarhet på discotekens drinklistor.
och de frusna klassikerna Frozen Daiquiri och Frozen Margarita, som blev vardagsmat i takt med att mixern flyttade in bakom bardisken.
Likördrinkarna: gröna, blå och gräddiga
Grasshopper, med mintlikör, kakaolikör och grädde, är äldre än discon – baren Tujague's i New Orleans hävdar att den skapades där 1918 – men den blev populär på allvar under 1950- och 60-talen och levde vidare som efterrättsdrink. Samma sak gäller Brandy Alexander, en gräddig klassiker med konjak och kakaolikör som passade tidens smak för söta, mjuka drinkar.
Amaretto Sour blev en storsäljare på 1970-talet, när mandellikör marknadsfördes brett i USA. Gjord med färsk citron och en balanserad sötma är den betydligt fräschare än den sockriga version många minns.
Melonlikören lanserades i USA 1978 med en fest på Studio 54, där teamet bakom filmen Saturday Night Fever stod som värdar. Den knallgröna likören blev snabbt grunden i Midori Sour och senare i Japanese Slipper, som brukar tillskrivas en restaurang i Melbourne i mitten av 1980-talet.
Under 1980-talet kom också White Russian och Mudslide på modet – gräddiga, kaffedoftande drinkar som ligger nära efterrätten.
Mixern och sour-mixen
Två uppfinningar präglade barerna mer än något annat. Den elektriska mixern gjorde frusna drinkar som Piña Colada och frusen Daiquiri möjliga i stor skala. Den färdiga sour-mixen ersatte färsk citrus på många ställen, eftersom den var billig och snabb.
Många av de tidiga mixerna var pulver som skulle blandas med vatten, ofta med tillsatta smak- och färgämnen. Skillnaden mot en mix gjord på riktig citrus och socker är stor, och det är en bra sak att ha i bakhuvudet om du vill återskapa en discodrink i dag: välj en mix eller sirap med riktiga råvaror, eller pressa citrusen själv.
Det sparade tid, men det kostade smak. Många drinkar blev sötare och mer endimensionella, och det var mycket av detta som senare bartendrar reagerade mot.
Arvet efter discon
När den moderna cocktailrenässansen tog fart kring millennieskiftet var den till stor del en reaktion mot disco-erans genvägar. Färsk juice, hemgjorda siraper och klassiska recept kom tillbaka.
Kritiken handlade sällan om drinkarna i sig, utan om hur de gjordes. Pulvermix i stället för citrus, juice från burk och likörer valda för färgens skull gav drinkar som smakade mer socker än något annat. För en ny generation bartendrar blev discodrinken symbolen för allt som gått fel.
Men på senare år har många bartendrar börjat se på 70- och 80-talsdrinkarna med nya ögon. Gjorda med färsk citrus och bra ingredienser kan de vara både goda och roliga. Grasshopper, Harvey Wallbanger och Blue Hawaii har fått en upprättelse på flera barer.
Receptet nedan är Harvey Wallbanger, en drink som på många sätt sammanfattar tiden: enkel att bygga, lätt att känna igen och med en likör som fick sitt stora genombrott tack vare den. Gjord med färskpressad apelsinjuice är den betydligt bättre än sitt rykte.
Kanske är det disco-erans största lärdom: en drink får gärna vara lekfull, så länge den är gjord med omsorg.
Vanliga frågor
Vad är en discodrink? En discodrink är ett samlingsnamn för de söta, färgglada och ofta likörbaserade drinkar som var populära på 1970- och 80-talen, till exempel Harvey Wallbanger, Tequila Sunrise, Piña Colada och Blue Lagoon.
Varför kallas 70- och 80-talen för cocktailens mörka tid? Många barer ersatte färsk citrus med färdig sour mix och byggde drinkar på söta likörer, vilket gjorde smakerna enklare och sötare. Kritiken riktade sig främst mot genvägarna, inte mot drinkarna själva.
Vilken är den mest kända discodrinken? Harvey Wallbanger brukar nämnas först, eftersom den blev en nationell succé i USA under 1970-talet. Tequila Sunrise och Piña Colada är minst lika förknippade med eran.
Hur gör man en discodrink godare i dag? Använd färskpressad juice och citrus, mät noga och välj likörer och mixer gjorda på riktiga råvaror. Då blir sötman balanserad och färgen kommer från ingredienserna i stället för tillsatser.
Vad var Studio 54? Studio 54 var en nattklubb i New York som öppnade 1977 och blev världskänd för sina kändisgäster. Klubbens första era tog slut 1980, men den lever kvar som en symbol för disco-eran.