Likörerna från klostren – Chartreuse och Bénédictine
Två franska örtlikörer med rötter i klosterväsendet. Den ena gjord av munkar än i dag, den andra med en historia som delvis är marknadsföring.
Bland alla likörer i världen finns det två som särskilt ofta förknippas med kloster: Chartreuse och Bénédictine. Båda är franska, båda smaksatta med ett stort antal örter och kryddor, och båda omges av hemligheter.
Men deras historier skiljer sig åt på ett intressant sätt. Den ena tillverkas fortfarande av munkar, medan den andra bygger på en berättelse som till stor del är en skicklig 1800-talsmarknadsföring.
- 2,25 cl gin
- 2,25 cl grön Chartreuse
- 2,25 cl maraschinolikör
- 2,25 cl färskpressad limejuice
- Häll alla ingredienser i en shaker.
- Fyll med is och skaka hårt i 10–15 sekunder.
- Dubbelsila upp i ett kylt coupeglas.
Kartusianernas elixir
Chartreuse tillverkas av kartusianermunkar, en strikt orden med sitt moderkloster La Grande Chartreuse i de franska alperna nära Grenoble. Enligt ordens egen historia fick munkarna 1605 ett gammalt manuskript med ett recept på ett livselixir. Ursprunget till manuskriptet är okänt, och det tog lång tid innan receptet kunde tolkas och användas.
Under 1700-talet utvecklades elixiret, och 1764 började munkarna tillverka en mycket stark örtdryck som fortfarande säljs i dag. Ur den föddes den gröna Chartreuse, och under 1800-talet tillkom den mildare och sötare gula versionen. Båda smaksätts med omkring 130 olika växter, och receptet sägs vara känt av endast två munkar åt gången.
Exil och återkomst
Chartreuse har en dramatisk historia. Munkarna fördrevs flera gånger från klostret, bland annat under franska revolutionen. År 1903 tvingades de lämna Frankrike efter nya lagar mot religiösa ordnar, och de flyttade tillverkningen till Tarragona i Spanien. Under tiden försökte andra tillverka likören i Frankrike, men utan det hemliga receptet.
Munkarna kunde så småningom återvända och tillverkningen sker i dag i Frankrike igen. Intäkterna går till ordens verksamhet, och munkarna har gjort klart att de prioriterar det andliga livet framför att öka produktionen. Därför har likören under senare år ibland varit svår att få tag på.
Bénédictine och munken som kanske aldrig fanns
Bénédictine kommer från Fécamp i Normandie och lanserades på 1860-talet av vinhandlaren Alexandre Le Grand. Han berättade att han hittat ett recept från 1500-talet, skrivet av en benediktinermunk vid det gamla klostret i Fécamp. Den historien har blivit en del av likörens identitet, men många historiker ser den som en skickligt konstruerad berättelse.
Le Grand var en framgångsrik entreprenör och lät bygga ett palats i Fécamp för produktionen, med en blandning av gotik och renässans. Det är i dag en känd turistattraktion. På varje flaska står förkortningen D.O.M., Deo Optimo Maximo.
I cocktailglaset
Båda likörerna har en lång historia i cocktails. Chartreuse finns i klassiker som Last Word och Bijou, och Bénédictine i Vieux Carré, Bobby Burns och den enkla B&B, där den blandas med brandy i lika delar.
Last Word är ett särskilt bra exempel. Den tillskrivs Detroit Athletic Club under förbudstiden, föll i glömska och återupptäcktes på 2000-talet av en bartender i Seattle. Därifrån spreds den snabbt och blev en av renässansens mest kopierade klassiker.
Att smaka
Grön Chartreuse är intensiv, örtig och stark, med toner av mynta, anis och tallbarr. Gul Chartreuse är mildare och honungsaktig. Bénédictine är rundare och sötare, med toner av saffran, citrus och kryddor. Alla tre är fina att smaka rena, i små mängder efter maten, gärna lätt kylda.