Glasets historia – coupe, Nick & Nora och highball
Varför serveras vissa drinkar i coupe och andra i highball? En resa genom myter, filmstjärnor och barhandböcker bakom tre klassiska glas.
Ett glas är aldrig bara ett kärl. Formen påverkar hur drinken doftar, hur länge den håller sig kall och hur den känns i handen. Bartendrar väljer glas med samma omsorg som de väljer sprit.
Tre glas har en särskild plats i cocktailens historia: den breda coupen, det lilla Nick & Nora-glaset och det höga highballglaset. Alla tre har sina egna berättelser – en del sanna, andra mer legendariska.
Coupen och myten om drottningen
Coupen, det grunda och breda glaset på fot, är kanske det mest romantiska glaset av alla. Den mest berömda historien säger att formen gjöts efter Marie Antoinettes bröst. Det är en charmig legend men saknar stöd – liknande glas fanns redan innan hon levde.
Under 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet var coupen det självklara champagneglaset. Bilder av champagnepyramider på påkostade fester har gjort formen till en symbol för glamour.
Som champagneglas är den dock inte perfekt – den breda ytan gör att bubblorna försvinner snabbt. Därför tog flöjten över för mousserande vin, medan coupen hittade ett nytt hem i cocktailbaren. För skakade drinkar utan is, som Daiquiri och Clover Club, är den i dag ett av de vanligaste valen, och den är svårare att spilla ur än det v-formade martiniglaset.
Nick & Nora – från bioduken
Nick & Nora-glaset är mindre och djupare än coupen, med en klockformad skål. Namnet kommer från Nick och Nora Charles, det cocktaildrickande detektivparet i Dashiell Hammetts roman The Thin Man och filmerna som följde på 1930-talet.
I filmerna dricker paret ofta ur små, eleganta glas på fot. Formen har funnits länge under andra namn, men det var under senare decennier som den fick sitt filmiska namn. Bartendern Dale DeGroff brukar nämnas som en av dem som bidrog till att glaset kom tillbaka på bred front under den moderna cocktailvågen.
Glaset är perfekt för rörda drinkar som Martini och Manhattan. Den mindre volymen gör att drinken hinner drickas medan den fortfarande är kall, och den smalare öppningen samlar doften.
Highballen och dess omtvistade namn
Highballglaset är högt, rakt och gjort för långdrinkar där sprit möter is och något med kolsyra. Det är glaset för gin och tonic, whisky och soda, Paloma och Cuba Libre.
Varifrån namnet kommer är omdiskuterat. En teori kopplar det till amerikanska järnvägar, där en hög boll på en signalstolpe betydde att tåget kunde köra – något snabbt och enkelt, precis som drinken. En annan förklaring är att ball var slang för ett glas whisky och high syftade på det höga glaset. Ingen av teorierna är bevisad.
Highballdrinkarna blev populära i slutet av 1800-talet, när sodavatten på flaska blev lättillgängligt. Senare tog de en särskild plats i Japan, där whisky highball serveras med stor precision och respekt för isen.
Ett glas för varje drink
Det finns ingen lag om vilket glas som ska användas, men det finns goda skäl till traditionerna. Drinkar utan is serveras på fot för att handen inte ska värma dem. Drinkar med mycket is och kolsyra behöver höga, raka glas som bevarar bubblorna.
Ett bra tips hemma är att alltid kyla glaset innan du häller upp – fyll det med is och vatten medan du blandar. Det är ett litet steg som gör stor skillnad, oavsett vilket glas du väljer.
Har du bara plats för några få glas hemma räcker det långt med ett par coupe- eller Nick & Nora-glas och några highballglas. Då kan du servera nästan alla klassiska drinkar på ett sätt som gör dem rättvisa.