Pisco – Peru och Chile om samma druvsprit
Två länder, en druvsprit och en lång tvist om vem som har rätt till namnet. Historien om pisco och den berömda Pisco Sour.
Få spritsorter väcker så starka känslor som pisco. I både Peru och Chile ses den som en nationalsymbol, och frågan om vem som egentligen äger namnet har engagerat politiker, producenter och vanliga drinkare i över hundra år.
Bakom tvisten finns en gemensam historia som går tillbaka till spanjorernas vinodlingar i Sydamerika på 1500-talet.
- 6 cl pisco
- 3 cl färskpressad limejuice
- 2 cl sockerlag (1:1)
- 1 st äggvita
- 3 droppar Angostura bitters
- Skaka pisco, lime, socker och äggvita utan is i 10 sekunder.
- Fyll med is och skaka hårt i 10–15 sekunder till.
- Sila upp i glaset.
- Droppa bitters på skummet.
Spanska vinrankor i Anderna
När spanjorerna erövrade området under 1500-talet tog de med sig vinrankor. Druvorna trivdes i de torra dalarna längs Stilla havskusten, och snart producerades vin i stor skala.
Med tiden började man också destillera vinet till en klar druvsprit. Den fick sitt namn från hamnstaden Pisco i nuvarande Peru, varifrån spriten skeppades ut. Peruanerna menar att det är ett starkt argument för deras sak.
Chile å sin sida pekar på att druvsprit också producerades tidigt i sina norra dalar, och att landet under lång tid haft en stor och etablerad produktion.
Under 1600- och 1700-talen var druvspriten en viktig handelsvara längs kusten och skeppades till gruvstäder och hamnar i hela regionen. Mycket av den tidiga historien är dock dåligt dokumenterad, vilket är en anledning till att tvisten aldrig fått ett tydligt svar.
Två sätt att göra pisco
I praktiken har länderna utvecklat ganska olika stilar. Peruansk pisco destilleras en gång direkt till rätt alkoholstyrka, utan att vatten tillsätts, och får inte lagras på trä. Det ger en ren och druvig sprit.
Lagstiftningen i Peru tillåter åtta druvsorter, bland annat den aromatiska Italia och den mer neutrala Quebranta. Peruansk pisco delas in i stilar som puro, gjord på en enda druva, och acholado, en blandning.
Chilensk pisco får spädas med vatten och kan lagras på trä, vilket ger en del flaskor en gyllene färg och mjukare karaktär. Muskatdruvor dominerar och mycket produceras i Elquidalen.
För dig som vill smaka på skillnaden är det enklast att jämföra en peruansk och en chilensk pisco sida vid sida. Den peruanska är oftast mer aromatisk och druvig, den chilenska ofta mjukare och rundare.
Pisco Sour och tvisten
Den mest kända piscodrinken är Pisco Sour. Den förknippas med amerikanen Victor Morris, som drev en bar i Lima på 1920-talet och enligt den vanligaste berättelsen utvecklade receptet där.
I Peru görs drinken med lime, socker, äggvita och några droppar bitters ovanpå. Chile har sin egen version, ofta utan äggvita och med citron, och båda länderna firar drinken på särskilda dagar.
Tvisten om namnet har gett udda konsekvenser. På vissa marknader säljs chilensk pisco som pisco och peruansk som pisco från Peru, eller tvärtom, beroende på vilka handelsavtal som gäller.
Mer än en drink
I Chile är piscola, pisco och cola, en av de mest populära drinkarna. I Peru är chilcano, pisco med ingefärsläsk och lime, en vardagsfavorit.
Pisco reste också norrut. I San Francisco blev Pisco Punch berömd under 1800-talets andra hälft, långt innan de flesta amerikaner hade hört talas om Peru eller Chile.
Oavsett vilken sida du väljer är pisco en sprit som förtjänar att provas ren, i lugn takt, för att uppleva druvornas doft.