Bartenderns yrke – från saloon till modern cocktailbar
Bartenderns yrke från 1800-talets saloon till dagens cocktailbar: Jerry Thomas, Ada Coleman, förbudstiden, ordet mixolog och vad en bartender kan i dag.
Bakom varje klassisk cocktail står en bartender. Ändå har yrket länge varit förvånansvärt osynligt i historieskrivningen. Under de senaste två hundra åren har bartendern gått från att vara en enkel krögare till kändis, till anonym tappare av färdigmix och sedan tillbaka till hantverkare.
Det är en historia om ny teknik, om förbud och om ett yrke som om och om igen uppfunnit sig självt. Här går vi igenom resan från saloonens disk till dagens cocktailbar – och reder ut vad skillnaden egentligen är mellan en bartender och en mixolog.
Saloonen och de första handböckerna
I 1800-talets USA var saloonen en självklar del av stadslivet. Bakom disken stod bartendern, som hällde upp öl och whisky men också allt oftare blandade drinkar. När is började skeppas i stor skala och blev tillgänglig även utanför vintern förändrades yrket: nu kunde drinkar skakas, röras och serveras kalla.
Under andra halvan av 1800-talet växte en bartenderelit fram på eleganta hotell och barer i städer som New York och San Francisco. Här var det inte ovanligt med kostymklädda bartendrar som var kända för sin stil och sina specialiteter.
År 1862 kom Jerry Thomas bok How to Mix Drinks, or The Bon-Vivant's Companion, ofta kallad den första riktiga bartenderhandboken i USA. Den samlade recept på punch, sours, flips och cocktails och gjorde ”Professor” Thomas till yrkets första stjärna. Han var känd för sin showmanship och hade med sig en uppsättning bartillbehör i massivt silver när han turnerade i Europa.
Thomas mest berömda nummer var Blue Blazer, där brinnande whisky hälls i en båge mellan två muggar. Han påstod också att han uppfunnit Tom and Jerry, men drinken är sannolikt äldre än så. En tidig variant av Martinez finns med i en utgåva av hans bok från 1887, och den ses ofta som en föregångare till Dry Martini.
Senare kom fler handböcker, bland annat Harry Johnsons manual från 1882, som också tog upp hur en bar skulle drivas, om hygien och om hur bartendern skulle bete sig mot gästerna. Johnson hävdade själv att en första upplaga kom redan 1860, men något sådant exemplar har aldrig hittats. Yrket fick i alla fall regler, ideal och en känsla av professionell stolthet.
Bartender eller mixolog – vad är skillnaden?
Ordet mixologist dök upp i amerikansk tryckt text redan 1856, i en humoristisk tidningstext där en uppblåst herre kallar hotellets bartender för något i stil med ”mixologist of tipulars”. Från början var det alltså ett skämt – ett fint sätt att säga bartender.
Mot slutet av 1800-talet hade ordet ändå blivit en vedertagen synonym, och vissa arbetsgivare använde det i platsannonser. Med förbudstiden försvann det nästan helt och levde mest kvar som ett lite löjligt uttryck.
Under 1980-talet plockade Dale DeGroff upp ordet igen, och under 2000-talets cocktailrenässans blev ”mixolog” ett sätt att markera ett mer forskande förhållningssätt: egna siraper, nya tekniker och djupa kunskaper om dryckernas historia.
I praktiken finns ingen skarp gräns. Många använder mixolog om den som främst utvecklar drinkar och bartender om den som står bakom disken och tar hand om gästerna. Men de flesta skickliga bartendrar gör båda delarna, och många i branschen föredrar helt enkelt det gamla ordet bartender.
Förbudstiden skickar bartendrarna utomlands
När alkoholförbudet infördes i USA 1920 förlorade tusentals bartendrar sitt arbete. Många lämnade landet och tog sitt kunnande till Europa, Kuba och andra platser. Barer i London, Paris och Havanna blev nya centrum för cocktailkulturen.
I Havanna utvecklades en elegant barkultur kring drinkar som Daiquiri och Mojito, och i Paris och London blev de amerikanska barerna mötesplatser för både resenärer och hemvändande bartendrar.
En av de mest kända utflyttade bartendrarna är Harry Craddock, som började i American Bar på Savoy i London 1920 och senare blev dess chefsbartender. Hans The Savoy Cocktail Book från 1930 samlade runt 750 recept och används fortfarande. Craddock förknippas med bland annat Corpse Reviver #2 och White Lady, men vem som först skapade dem är omstritt.
I USA fortsatte drickandet i hemlighet på speakeasies, men hantverket led när kvaliteten på spriten var låg. När förbudet hävdes 1933 hade en hel generation yrkeskunnande gått förlorad på hemmaplan.
Från sourmix till renässans
Efter andra världskriget kom tikibarerna med sina komplicerade romdrinkar som Mai Tai, men under 1970- och 80-talen blev mycket i baren förenklat. Färdiga mixer, sötade juicer och snabbhet ersatte ofta färsk citrus och teknik.
Samtidigt växte flairbartending fram – att jonglera med flaskor och shakers som en show bakom baren. Stilen blev särskilt känd genom filmen Cocktail från 1988 och lever kvar i dag, med egna tävlingar.
Från slutet av 1980-talet började något hända. I New York blev Dale DeGroff känd för att använda färska råvaror och klassiska recept i Rainbow Room, och i London drev Dick Bradsell en liknande utveckling. Bradsell står bakom moderna klassiker som Bramble och Espresso Martini.
Runt millennieskiftet öppnade barer som tog inspiration från förbudstidens speakeasies och lade stor vikt vid hantverk. Gamla handböcker trycktes om, bortglömda drinkar som Martinez, Clover Club och Ramos Gin Fizz plockades fram igen, och bartendern blev åter en hantverkare med stolthet i yrket.
Kvinnor bakom baren
Bartenderns historia skrivs ofta som en historia om män, men kvinnor har funnits bakom baren länge. Kring år 1900 var en stor andel av Londons bartendrar kvinnor. En av de mest kända är Ada Coleman, som var chefsbartender i American Bar på Savoy från 1903 och i drygt 20 år framåt.
Enligt berättelsen skapade Coleman Hanky Panky åt skådespelaren Charles Hawtrey, som ville ha något med ordentlig kraft i. Gin, söt vermouth och en skvätt bitter örtlikör blev resultatet, och receptet togs senare med i The Savoy Cocktail Book. Vid samma bar arbetade även Ruth Burgess.
Under långa perioder var det dock svårt för kvinnor att arbeta i barer. I flera amerikanska delstater och städer fanns lagar som hindrade kvinnor från att stå bakom baren, och en del av dem upphävdes först runt 1970. I dag är yrket betydligt mer öppet, och kvinnliga bartendrar har varit centrala i cocktailrenässansen världen över.
Det visar hur yrket ständigt har förändrats i takt med samhället – och hur mycket kunskap och kreativitet som ibland har fått stå i skuggan.
Dagens bartender
I dag kan en bartender vara lika mycket kock, kemist och värd som drinkblandare. Hemgjorda siraper, infusioner, fermentering och klarade juicer är vanliga på seriösa barer, liksom ett starkt fokus på säsong och lokala råvaror. Samtidigt är kärnan densamma som på 1800-talet: att ta hand om gästen.
Grundverktygen är ändå desamma som för hundra år sedan: en jigger för att mäta exakt, en shaker för drinkar med citrus, ägg eller grädde, ett rörglas och en barsked för spritstarka drinkar som Manhattan och Old Fashioned, samt en sil. Precision i måtten – ofta ned till 0,5 cl – är en av de viktigaste skillnaderna mellan en van bartender och en nybörjare.
Vägen in i yrket går oftast via jobbet: många börjar som barback, diskar glas och fyller på is innan de får blanda drinkar. Det finns också bartenderutbildningar och kurser, och i vissa länder certifieringar, men erfarenhet och smakminne väger fortfarande tyngst.
Yrket har också blivit mer internationellt, med tävlingar, utbildningar och nätverk som binder samman bartendrar världen över. Från saloonens disk till dagens cocktailbar har bartendern hela tiden varit en bärare av dryckeskulturen.
Vanliga frågor
Vem kallas bartenderns fader? Jerry Thomas brukar kallas den amerikanska mixologins fader, tack vare sin bok från 1862 och sin roll som 1800-talets mest kända bartender.
Vad är skillnaden mellan bartender och mixolog? Ordet mixolog används ofta om den som utvecklar drinkar och fördjupar sig i teknik och historia, medan bartender är det bredare yrkesnamnet. I praktiken gör de flesta bartendrar båda.
Vilken drink skapades av en kvinnlig bartender på Savoy? Hanky Panky tillskrivs Ada Coleman, chefsbartender i American Bar på Savoy i London under början av 1900-talet.
Varför flyttade amerikanska bartendrar till Europa? När alkoholförbudet infördes i USA 1920 försvann jobben, och många sökte sig till barer i London, Paris och Havanna, där cocktailkulturen fortsatte att utvecklas.
Vilka verktyg behöver en bartender? Grunden är jigger, shaker, rörglas, barsked och sil. Med dem kan du göra de flesta klassiska cocktails, skakade som rörda.