Campari och Milanos barkultur
Från ett kafé i Galleria Vittorio Emanuele II till aperitivo-kulturen – så formade Campari Milanos barliv och världens cocktails.
Det knallröda bittret Campari är i dag en självklar ingrediens i klassiker som Negroni och Americano. Men drinkens historia är oskiljaktig från en stad: Milano.
Här, i hjärtat av norra Italiens handelsstad, växte en barkultur fram som kretsade kring aperitivo – stunden före middagen då man träffas över ett glas och något litet att äta.
- 3 cl Campari
- 3 cl söt vermouth
- Toppa sodavatten
- Fyll ett tumblerglas med is.
- Häll i Campari och vermouth.
- Toppa med en skvätt sodavatten.
- Rör om försiktigt och garnera.
Gaspare Campari och ett nytt bitter
Historien börjar med Gaspare Campari, som enligt den etablerade berättelsen skapade sitt bitter i Novara, väster om Milano, kring 1860. Receptet var och är fortfarande en hemlighet, men det bygger på en infusion av örter, kryddor och frukter i alkohol och vatten.
Några år senare flyttade Campari till Milano och öppnade ett kafé i den nybyggda Galleria Vittorio Emanuele II, den eleganta glastäckta passagen intill domkyrkan. Läget var perfekt – mitt i stadens sociala och kommersiella centrum.
Den karakteristiska röda färgen kom under lång tid från karmin, ett färgämne utvunnet ur sköldlöss. I dag används andra färgämnen, men den klara röda nyansen har förblivit dryckens signum.
Aperitivo blir ett begrepp
Under slutet av 1800-talet blev det populärt bland Milanos borgerskap att ta en bitter dryck före middagen. Tanken var att bitterheten skulle väcka aptiten, därav ordet aperitif, från latinets aperire, att öppna.
En populär blandning var Milano-Torino: Campari från Milano och söt vermouth från Turin, där vermouthtillverkningen hade djupa rötter. Med en skvätt sodavatten blev den lättare och fick senare namnet Americano, sannolikt för att den var populär bland amerikanska besökare.
Aperitivon handlade inte bara om drycken. Det var ett socialt ritual, ett sätt att avsluta arbetsdagen och umgås innan kvällsmaten.
Davide Campari och moderniseringen
Gaspares son Davide Campari tog över verksamheten och förvandlade den till en internationell succé. Han satsade på produktion i större skala och på reklam, och lät under början av 1900-talet konstnärer som Fortunato Depero och Leonetto Cappiello göra affischer och annonser som i dag räknas som klassisk italiensk reklamkonst.
År 1932 lanserades Campari Soda, en färdigblandad aperitif i en liten konisk flaska designad av Depero. Den blev en ikon i sig och visar hur tätt drycken var förknippad med den moderna, urbana livsstilen i Milano.
Davide var också noga med att produkten skulle vara konsekvent i smak, oavsett var den serverades. Han flyttade produktionen till en större fabrik utanför Milano och lade grunden till ett företag som så småningom skulle exportera till stora delar av världen.
Camparino och Bar Basso
Baren Camparino, som öppnade vid ingången till Galleria Vittorio Emanuele II på 1910-talet, blev en mötesplats för Milanos aperitivo-kultur och finns kvar än i dag.
Senare skulle en annan Milanobar sätta sitt avtryck. På Bar Basso skapades enligt den kända berättelsen Negroni Sbagliato, den misslyckade Negronin, när en bartender av misstag hällde mousserande vin i stället för gin. Drinken blev en klassiker i sig och fick ett stort uppsving långt senare.
Exakt när Sbagliaton skapades är oklart, men den brukar förläggas till slutet av 1960-talet eller 1970-talet. Oavsett datum visar den hur Milanos barer fortsatte att förnya sig med samma grundingredienser som funnits i staden i över hundra år.
Milanos arv i världens barer
Det som började som ett lokalt bitter i norra Italien har blivit en av barvärldens viktigaste ingredienser. Negroni, Americano, Boulevardier och Old Pal är bara några av de drinkar som inte skulle finnas utan det.
Och aperitivo-kulturen har spridit sig långt utanför Italien. Tanken att ta ett lätt, bittert glas före middagen i lugn och ro, gärna med något salt att äta, är kanske Milanos finaste exportvara.