Sazerac – New Orleans egen klassiker
Rye eller cognac, socker, Peychaud's bitters och en sköljning av absint. Sazerac är en av de äldsta amerikanska drinkarna.
Sazerac är New Orleans i ett glas. Den är kraftfull, aromatisk och serveras utan is, med en doft av anis från absinten som sköljts runt glaset.
Tekniken är lite speciell med två glas, men när du väl gjort den några gånger är det en självklar ritual.
- 5 cl cognac eller rye whiskey
- 1 cl absint
- 1 st sockerbit
- 2 stänk Peychaud's bitters
- Kyl ett tumblerglas med is och vatten.
- Lägg sockerbiten i ett annat glas, droppa på bitters och ett par droppar vatten och mosa tills sockret lösts upp.
- Tillsätt cognac eller rye och is, och rör om i 20–30 sekunder.
- Töm det kylda glaset, häll i absinten och snurra så att den täcker insidan. Häll ut överskottet.
- Sila upp drinken i det absintsköljda glaset utan is.
Från cognac till rye
Sazerac har sina rötter i 1800-talets New Orleans och är nära kopplad till apotekaren Antoine Peychaud, som tog fram de bitters som fortfarande används. Namnet kommer från ett cognacmärke som serverades på Sazerac Coffee House i staden.
Från början gjordes drinken på cognac. När vinlusen förstörde stora delar av Frankrikes vinodlingar i slutet av 1800-talet blev cognac svårt att få tag på, och rye whiskey tog dess plats. I dag används båda. New Orleans gjorde 2008 Sazerac till stadens officiella cocktail.
Smaken
Stark, aromatisk och lätt söt. Peychaud's ger anis och körsbär, absinten en örtig doft och citronoljan en frisk topp. Rye gör den kryddig, cognac gör den fruktig och mjuk.
Att prova
En populär kompromiss är att dela basen: 2,5 cl rye och 2,5 cl cognac. Har du ingen absint fungerar en annan anisdryck som pastis för sköljningen, men smaken blir sötare.
Om Peychaud's bitters
Peychaud's bitters är ljusare och mer blommig än Angostura, med tydliga toner av anis och körsbär. Den ger Sazerac dess rödaktiga färg och en stor del av dess karaktär.
Byter du till Angostura blir drinken mer kryddig och mörk, ungefär som en Old Fashioned med absint. Det är gott, men det är inte riktigt en Sazerac. Vissa bartendrar använder båda sorterna, med Peychaud's som huvudsak och ett enda stänk Angostura för extra djup.