Förbudstiden och speakeasyns år
Förbudstiden i USA varade 1920–1933. Läs om speakeasyns dolda barer, smugglad sprit, bartendrar i exil och drinkarna som förknippas med eran.
Det låter som en paradox: under de år då alkohol var förbjudet i USA föddes en av de mest romantiserade barkulturerna någonsin. Dolda dörrar, lösenord och jazz har blivit sinnebilden av 1920-talet.
Men bakom myten fanns en mer komplicerad verklighet, med följder för både dryckeskultur och yrket som bartender.
Ett förbud tar form
Nykterhetsrörelsen var stark i USA under 1800-talet och början av 1900-talet. Det resulterade i det artonde tillägget till konstitutionen, som förbjöd tillverkning, försäljning och transport av berusande drycker.
Förbudet trädde i kraft den 17 januari 1920, ett år efter att tillägget ratificerats. Lagen som reglerade det i detalj kallades Volstead Act och antogs hösten 1919. Att dricka var i sig inte förbjudet enligt federal lag, men det blev mycket svårare att lagligt få tag på något att dricka.
Flera delstater hade redan infört egna förbud under åren innan, så den nationella lagen var på många sätt kulmen på en lång politisk kamp snarare än ett plötsligt beslut.
Speakeasyn
Efterfrågan försvann inte. I stället flyttade den in i olagliga barer, kallade speakeasies. Ordet är äldre än förbudet och användes redan på 1880-talet om krogar utan tillstånd. Den vanligaste förklaringen är att man skulle tala tyst om stället för att inte väcka uppmärksamhet. I storstäderna fanns de i källare, bakrum och bakom oansenliga dörrar.
Mycket av spriten var smugglad eller tillverkad under tveksamma förhållanden, och kvaliteten varierade kraftigt. Söta likörer, juice och honung användes ofta för att dölja smaken, vilket påverkade hur drinkarna såg ut.
Smugglingen gav också upphov till organiserad brottslighet i stor skala, en mörk sida av epoken som lätt glöms bort i nostalgin.
Hur många speakeasies som fanns vet ingen säkert. För New York nämns uppskattningar på allt från 30 000 till 100 000 ställen vid mitten av 1920-talet, vilket säger mer om hur svårt det var att räkna än om exakta siffror.
Bartendrar i exil
Många skickliga amerikanska bartendrar valde att lämna landet. De sökte sig till Kuba, London och Paris, där de arbetade på hotellbarer och amerikanska barer.
På så sätt spreds den amerikanska cocktailkulturen till Europa och Karibien. Flera av de stora klassikerna, som Sidecar, dök upp i europeiska barböcker under just den här perioden, och 1930 kom en av epokens mest kända barböcker från en hotellbar i London.
Drinkarna som förknippas med eran
Det är lätt att tro att alla klassiker från 1920-talet skapades i speakeasies, men många av dem uppstod i själva verket i Europa eller på Kuba, där bartendrar kunde arbeta fritt med bra råvaror.
Drinkar som Bee’s Knees, med gin, honung och citron, förknippas ofta med förbudstiden. Ursprunget är inte klarlagt, men idén att söta och syrliga smaker användes för att runda av sämre sprit är rimlig. Samma sak gäller Gin Rickey, som fanns före förbudet men blev extra populär när hemmagjord gin var vanlig.
Andra drinkar knyts till platserna dit amerikanerna reste. På Kuba förknippas Mary Pickford och El Presidente med 1920-talets Havanna, och Southside nämns ofta i samband med eran, även om berättelserna om dess ursprung går isär.
Whisky fick under perioden en särskild ställning, bland annat eftersom den kunde förskrivas av läkare som medicin och därmed säljas lagligt på apotek. Smugglad whisky från Kanada och Skottland var också vanlig.
Scofflaw – drinken som drev med förbudet
Få drinkar fångar epoken lika bra som Scofflaw. Ordet, ungefär lagföraktare, valdes i en tävling i Boston i mitten av 1920-talet för att beskriva den som struntade i förbudet.
Kort därefter dök en drink med samma namn upp på en amerikansk bar i Paris. Den blandas på rye eller kanadensisk whisky, torr vermouth, citron, grenadin och en skvätt apelsinbitter. Exakt vilket år ordet och drinken kom till skiljer sig mellan källorna.
Ett vanligt förhållande är 4 cl whisky, 3 cl torr vermouth, 2 cl citronjuice och 1,5 cl grenadin, skakat och silat upp i ett kylt coupeglas. Justera grenadinen efter smak om du vill ha den torrare.
Slutet och arvet
Förbudet blev allt mer ifrågasatt. I mars 1933 tilläts lättöl och lätt vin igen, och i december samma år upphävdes förbudet helt genom det tjugoförsta tillägget. Barkulturen hämtade sig dock långsamt, och mycket hantverkskunnande hade gått förlorat.
I Sverige valde man en annan väg. I folkomröstningen 1922 röstade en knapp majoritet, omkring 51 procent, nej till totalförbud. Landet fortsatte i stället med motboken och en reglerad försäljning, ett system som fanns kvar till 1955.
I dag lever speakeasyn kvar som inspiration för barer som återskapar känslan av dolda dörrar och dämpad belysning – men nu med fokus på kvalitet, hantverk och goda råvaror.
Vanliga frågor
Hur länge varade förbudstiden i USA? Det nationella förbudet gällde från januari 1920 till december 1933, alltså knappt 14 år. Flera delstater var dock torrlagda redan tidigare, och en del behöll egna förbud långt efter 1933.
Var det olagligt att dricka alkohol under förbudstiden? Nej, inte enligt federal lag. Det var tillverkning, försäljning och transport som förbjöds. Den som hade köpt sprit före 1920 fick dricka den hemma, men delstaterna kunde ha strängare regler.
Vad betyder speakeasy? Ordet syftar på att man skulle tala tyst, speak easy, om stället. Det användes om olagliga krogar redan på 1800-talet men blev riktigt känt under förbudstiden.
. Flera av dem skapades eller blev kända utanför USA, i Paris, London och Havanna.
Hade Sverige också spritförbud? Nej. Folkomröstningen 1922 slutade med ett knappt nej, och i stället infördes ransonering via motboken, som avskaffades 1955.