Förbudstiden och speakeasyns år
Mellan 1920 och 1933 var alkohol förbjudet i USA. Ändå blev det en av cocktailhistoriens mest omtalade perioder.
Det låter som en paradox: under de år då alkohol var förbjudet i USA föddes en av de mest romantiserade barkulturerna någonsin. Dolda dörrar, lösenord och jazz har blivit sinnebilden av 1920-talet.
Men bakom myten fanns en mer komplicerad verklighet, med följder för både dryckeskultur och yrket som bartender.
Ett förbud tar form
Nykterhetsrörelsen var stark i USA under 1800-talet och början av 1900-talet. Det resulterade i det artonde tillägget till konstitutionen, som förbjöd tillverkning, försäljning och transport av berusande drycker.
Förbudet trädde i kraft i januari 1920, och lagen som reglerade det i detalj kallades Volstead Act. Att dricka var i sig inte förbjudet, men det blev mycket svårare att lagligt få tag på något att dricka.
Flera delstater hade redan infört egna förbud under åren innan, så den nationella lagen var på många sätt kulmen på en lång politisk kamp snarare än ett plötsligt beslut.
Speakeasyn
Efterfrågan försvann inte. I stället flyttade den in i olagliga barer, ofta kallade speakeasies – enligt en vanlig förklaring för att man skulle tala tyst om dem. I storstäderna fanns de i källare, bakrum och bakom oansenliga dörrar.
Mycket av spriten var smugglad eller tillverkad under tveksamma förhållanden, och kvaliteten varierade kraftigt. Söta likörer, juice och honung användes ofta för att dölja smaken, vilket påverkade hur drinkarna såg ut.
Smugglingen gav också upphov till organiserad brottslighet i stor skala, en mörk sida av epoken som lätt glöms bort i nostalgin.
Bartendrar i exil
Många skickliga amerikanska bartendrar valde att lämna landet. De sökte sig till Kuba, London och Paris, där de arbetade på hotellbarer och amerikanska barer.
På så sätt spreds den amerikanska cocktailkulturen till Europa och Karibien. Flera av de stora klassikerna, som Sidecar, dök upp i europeiska barböcker under just den här perioden, och 1930 kom en av epokens mest kända barböcker från en hotellbar i London.
Drinkarna som förknippas med eran
Det är lätt att tro att alla klassiker från 1920-talet skapades i speakeasies, men många av dem uppstod i själva verket i Europa eller på Kuba, där bartendrar kunde arbeta fritt med bra råvaror.
Drinkar som Bee’s Knees, med gin, honung och citron, förknippas ofta med förbudstiden. Ursprunget är inte alltid klarlagt, men idén att söta och syrliga smaker användes för att runda av sämre sprit är rimlig.
Whisky fick under perioden en särskild ställning, bland annat eftersom den kunde förskrivas av läkare som medicin och därmed säljas lagligt på apotek. Smugglad whisky från Kanada och Skottland var också vanlig.
Slutet och arvet
Förbudet blev allt mer ifrågasatt, och i december 1933 upphävdes det genom det tjugoförsta tillägget. Barkulturen hämtade sig dock långsamt, och mycket hantverkskunnande hade gått förlorat.
I Sverige valde man en annan väg. I en folkomröstning 1922 röstade en knapp majoritet nej till totalförbud, och landet fortsatte i stället med motboken och en reglerad försäljning.
I dag lever speakeasyn kvar som inspiration för barer som återskapar känslan av dolda dörrar och dämpad belysning – men nu med fokus på kvalitet, hantverk och goda råvaror.