Juleps och den amerikanska södern
Från medicinsk sockerdryck till symbol för den amerikanska södern. Så blev julepen, med mynta, is och bourbon, en av världens äldsta drinkar.
Få drinkar är så starkt förknippade med en plats som Mint Julep är med den amerikanska södern. Den frostiga silverbägaren, den krossade isen och doften av färsk mynta har blivit en symbol för verandor, värme och långsamma eftermiddagar.
Men julepen är mycket äldre än bourbonen, och dess resa går genom apotek, persiska ord och isskeppare från New England innan den hamnade på hästkapplöpningsbanorna i Kentucky.
- 6 cl bourbon
- 1 cl sockerlag
- 8–10 st färska myntablad
- efter behov krossad is
- Lägg myntablad och sockerlag i bägaren och tryck lätt med en muddler.
- Häll i bourbon och fyll halvvägs med krossad is.
- Rör tills bägaren börjar bli frostig.
- Fyll på med mer krossad is så att det bildas en kulle överst.
Ett ord från Persien
Ordet julep går tillbaka på persiskans gulab, rosenvatten, som via arabiskan och latinet blev ett europeiskt ord för en söt dryck. Under medeltiden och långt därefter användes det för sockrade lösningar som gjorde medicin lättare att svälja.
När ordet nådde Nordamerika hade det fortfarande en medicinsk klang. En julep kunde vara något man tog på morgonen för att piggas upp, och tidiga beskrivningar från Virginia kring sekelskiftet 1800 nämner sprit, socker och mynta som en vardaglig morgonvana bland plantageägare.
Det är en påminnelse om hur annorlunda synen på sprit var då. I dag ser vi julepen som en njutningsdryck för ett lugnt tillfälle, inte som något att börja dagen med.
Från brandy till bourbon
De tidiga julepsen gjordes ofta på cognac, brandy eller persikobrandy, som ansågs mer förnäma än inhemsk whisky. Rom och gin förekom också. Bourbon tog över gradvis under 1800-talet i takt med att den amerikanska whiskyn blev bättre och mer tillgänglig.
När vinlusen förstörde stora delar av Europas vinodlingar under slutet av 1800-talet blev fransk brandy dyr och svår att få tag på. Det brukar anges som en av anledningarna till att bourbonen till slut blev julepens självklara sprit.
Isen som förändrade allt
En julep utan is är knappast en julep. Men i den varma södern var is länge en lyx. Under 1800-talet byggde entreprenörer från New England upp en handel där naturis sågades ur frusna sjöar, packades i sågspån och skeppades söderut.
Plötsligt kunde barer och välbärgade hem servera drinkar fyllda med krossad is. Julepen blev en statusdryck – ett sätt att visa att man hade råd med kyla mitt i sommarhettan.
Det är också här silverbägaren kommer in. Den tunna metallen leder kyla så bra att den täcks av frost när drinken är rätt gjord, och bägarna blev både prisföremål och arvegods i sydstatsfamiljer.
Kentucky Derby och myntans tid
I dag är Mint Julep oskiljaktig från Kentucky Derby, hästkapplöpningen i Louisville som hålls första lördagen i maj. Drinken har varit tävlingens officiella dryck sedan 1930-talet och serveras där i enorma mängder varje år.
Samtidigt har julepen fått nytt liv på cocktailbarer världen över. Bartendrar experimenterar med andra spritsorter och örter, men grundprincipen är densamma: lite sprit, lite socker, mycket kyla och mynta som doftar när du för glaset till munnen.
Vill du göra en hemma, tänk på att myntan ska klappas, inte krossas. Då frigörs de aromatiska oljorna utan att bladen blir bittra.