Tiki-eran – Don the Beachcomber och Trader Vic

En bar i Hollywood

Ernest Raymond Beaumont Gantt hade rest runt i Karibien och Stilla havet innan han hamnade i Los Angeles. När förbudstiden tog slut 1933 öppnade han en liten bar i Hollywood som han kallade Don's Beachcomber. Han bytte senare själv namn till Donn Beach.

Baren var inredd som en fantasi om Söderhavet, och drinkarna var annorlunda än allt annat på den tiden. Han blandade flera sorters rom med färska citrusfrukter, sirap och kryddor som kanel, vanilj och kryddpeppar. Han kallade dem rum rhapsodies.

Stället blev populärt bland filmstjärnor och flyttade så småningom till större lokaler. Den mest kända drinken från hans meny är Zombie, en kraftfull blandning av flera romsorter.

Hemliga recept

Donn Beach var känd för att hålla sina recept hemliga. Bartendrarna arbetade med flaskor märkta med koder och nummer i stället för namn, så att ingen skulle kunna ta med sig recepten till en konkurrent.

Det fungerade länge. Många av originalrecepten gick förlorade när barerna stängde och var okända i årtionden.

Trader Vic tar efter

I Oakland drev Victor Bergeron en enkel krog som hette Hinky Dink's. Efter ett besök hos Don the Beachcomber i slutet av 1930-talet bytte han inriktning helt. Krogen fick ny inredning och nytt namn: Trader Vic's.

Bergeron blev snart lika framgångsrik som sin förebild. Han var en skicklig affärsman och byggde upp en kedja av restauranger runt om i världen. Han skrev också böcker om drinkar och mat.

Det var Trader Vic som 1944 enligt egen uppgift skapade Mai Tai, även om Donn Beach senare hävdade att han gjort en drink med samma namn tidigare. Diskussionen om vem som kom först har aldrig riktigt avgjorts.

Boom och nedgång

Efter andra världskriget kom många amerikanska soldater hem från Stilla havet, och intresset för allt polynesiskt växte. När Hawaii blev delstat 1959 var tikibarer populära över hela USA, med en egen stil inom musik, inredning och keramik.

Tiki var aldrig bara drinkar. Det var en hel upplevelse med inredning, ljus, musik och mat inspirerad av asiatiska och polynesiska kök, fast tolkad för en amerikansk publik.

Keramikmuggarna, ofta formade som tikifigurer, dödskallar eller kokosnötter, blev samlarobjekt. Exotica-musiken med fågelläten och vibrafon blev ett eget genre. Allt detta bidrog till att göra tikibaren till en plats där man kunde fly vardagen en stund.

Under 1970-talet började modet att svalna. Många barer stängde, och de som fanns kvar använde ofta färdiga mixer och söta juicer. Tiki fick ett rykte som kitsch.

Återkomsten

Runt millennieskiftet började entusiaster och bartendrar leta efter de bortglömda recepten. Genom att intervjua gamla bartendrar och tolka anteckningar lyckades de rekonstruera många av originalen, med deras komplexa blandningar av rom och kryddor.

I dag är tiki tillbaka som ett seriöst hantverk. Färsk citrus, hemgjorda sirapar och noga utvalda romsorter står i centrum, precis som när det hela började i en liten bar i Hollywood.