Bitters – från medicin till cocktailens krydda
Bitters började som apoteksvaror och blev cocktailens viktigaste krydda. Läs historien från 1700-talets elixir till dagens barhylla – och hur du använder bitters.
Några droppar ur en liten flaska kan förändra en hel drink. Bitters är koncentrerade extrakt av örter, rötter, barker och kryddor i alkohol, och de används i så små mängder att man lätt glömmer bort dem.
Men utan bitters hade cocktailen som vi känner den kanske aldrig funnits. Historien om bitters är historien om hur apotekets elixir blev barens viktigaste krydda.
INGREDIENSER · 1 DRINK
- 5 cl bourbon eller rye whiskey
- 1 st sockerbit, eller 0,5 cl sockerlag
- 2–3 dash aromatisk bitter
- 1 skvätt vatten
SÅ GÖR DU
- Lägg sockerbiten i glaset och droppa bitters över den.
- Tillsätt en skvätt vatten och mosa tills sockret lösts upp.
- Lägg i en stor iskub och häll i whiskyn.
- Rör om i 20–30 sekunder.
- Pressa apelsinzest över glaset och lägg den i drinken.
Apotekets elixir
Att lägga beska örter i alkohol är en gammal tradition. Under medeltiden och tidigmodern tid gjorde munkar och apotekare extrakt som skulle hjälpa matsmältningen och stärka kroppen, enligt den tidens föreställningar.
I London sålde apotekaren Richard Stoughton ett beskt elixir redan kring 1690, och 1712 fick han ett kungligt patent på det – ett av de allra första som gavs för ett läkemedel i England. Hans bitters följde snart med till de amerikanska kolonierna, och kopiorna blev många.
Det var inte långt till att folk började blanda sina bitters med sprit och socker för att göra dem mer drickbara. Gränsen mellan medicin och njutning var flytande.
När cocktailen fick sin definition
År 1806 publicerade tidningen The Balance and Columbian Repository i Hudson i delstaten New York en av de första kända definitionerna av ordet cocktail. Den beskrevs som en blandning av sprit, socker, vatten och bitters.
Det betyder att bitters var en självklar del av cocktailen från början. Det var just bitters som skilde en cocktail från andra blandningar som slings och toddies, som saknade dem.
Under 1800-talet växte utbudet av bitters kraftigt, och de första barböckerna innehöll många recept där några droppar var avgörande.
Två bitters som överlevde
Två av de mest kända bitters har överlevt sedan 1800-talet. Den klassiska aromatiska bittern från Trinidad skapades av den tyske läkaren Johann Gottlieb Benjamin Siegert i staden som i dag heter Ciudad Bolívar i Venezuela. Enligt en amerikansk domstol tog han fram receptet 1824, medan den kommersiella försäljningen brukar dateras till omkring 1830.
På 1870-talet flyttades tillverkningen till Port of Spain på Trinidad, där den fortfarande sker. Källorna anger lite olika år för flytten. Receptet har hållits hemligt, och smaken är kryddig, aromatisk och besk.
Den andra är den kreolska anisbittern från New Orleans, som en apotekare i staden tog fram under första halvan av 1800-talet. Den är röd, lätt söt och doftar tydligt av anis. I dag är den oskiljaktig från Sazerac, stadens mest kända drink, och den hör också hemma i Vieux Carré och De La Louisiane.
Nedgång och återkomst
Redan i början av 1900-talet fick bitters det svårare i USA, när myndigheterna började slå ner på överdrivna medicinska löften på flaskorna. Förbudstiden på 1920-talet blev sedan ett hårt slag. Många tillverkare försvann, och efter förbudet blev drinkarna enklare. Under flera decennier fanns det knappt mer än ett par sorter att köpa.
Ett tydligt exempel är Dry Martini. I nästan alla recept före 1950 ingick några stänk apelsinbitter, men när bartendrarna inte längre kunde få tag på den försvann den ur drinken. När cocktailkulturen fick ett uppsving kring millennieskiftet letade bartenders i gamla barböcker, och apelsinbittern kom tillbaka. Snart dök det upp bitters smaksatta med allt från rabarber och selleri till choklad och kaffe.
I dag gör många bartenders sina egna bitters, och utbudet är större än någonsin.
Så använder du bitters
Tänk på bitters som kryddor. De förstärker, balanserar och binder ihop andra smaker. Några droppar i en Manhattan eller en Old Fashioned gör drinken mer komplex och mindre söt.
Börja försiktigt. En dash är ungefär en snabb skakning ur flaskan, och det är lätt att ta för mycket. Prova också en droppe bitters i en enkel drink med tonic eller sodavatten för att lära känna smaken.
Bitters är inte bara till för spritdrinkar. I en Champagne Cocktail droppas bitter på en sockerbit i botten av glaset, och i en Pisco Sour ritar man ofta mönster med några droppar ovanpå skummet. En Pink Gin är ännu enklare: gin, vatten och några stänk aromatisk bitter.
Vanliga frågor
Vad är bitters? Bitters är starka extrakt av örter, rötter, barker, kryddor och skal i alkohol. De används i droppar och stänk för att ge en drink djup och balans, ungefär som salt och peppar i matlagning.
Innehåller bitters alkohol? Ja, de flesta bitters har en hög alkoholhalt eftersom alkoholen drar ut smakerna och fungerar som konservering. Det finns också varianter gjorda på glycerin.
Hur mycket är en dash? En dash är det som kommer ut när du vänder flaskan och ger den en snabb skakning, ungefär 0,1 cl. Det är lätt att ta för mycket, så börja med lite och smaka.
Vad kan jag använda om jag saknar aromatisk bitter? Apelsinbitter fungerar bra i whiskydrinkar som Old Fashioned och Manhattan, och den kreolska anisbittern passar i allt som innehåller rye eller konjak. Smaken blir annorlunda, men drinken håller ihop.
Hur förvarar jag bitters? Skruva på korken ordentligt och låt flaskan stå mörkt i rumstemperatur. Tack vare alkoholen håller en öppnad flaska i flera år, även om doften kan mattas av med tiden.